Tjo.
Det har varit en väldigt roliga dag idag.
På So:n imorse så satt Lena och pratade om hur världen kom till enligt asatron. Det var otroligt kul eftersom det tydligen var så att att en ko slickade på en sten och då bildades en människa av den stenen.
På No:n hände det väl i och för sig inte så mycket.
På engelskan hade vi ingen lärare så Michel hoppade runt på borden och fast vi skulle läsa så tror jag inte att det var så många som gjorde det. Det var lite kaos! Jag satt i alla fall i fönstret och chillade.
På lunchen var det någon konstig taco med skum köttfärssås. Vi pratade om katter vid bordet och rebecka blev freaked out. Hon tycker att det känns som om man äter katt när man pratar om katter vid maten. Vi fortsatte att prata om det och då sa rebecka:
"Åh! Nu smakar det katt i min mun."
Jag skrattade ihjäl mig.
fredag 10 oktober 2008
lördag 27 september 2008
27 september - Ännu ett stycke ur min bok
Tänkte jag skulle lägga ut ett stycke till ut min bok. Läs och ge gärna konsturktiv kritik :D
Johanna satt på tåget och kollade ut genom fönstret. Vanlig svensk granskog svischade förbi utanför. Hon vände huvudet bort från fönstret och kollade istället på sätet bredvid sig. Där satt Linus och sov. Hans mun var vidöppen och hans huvud vaggade långsamt i takt till tågets rörelser. Hon hade känt honom i ett och ett halvt år nu. Ett och ett halvt år hade det gått sen den där semestern till Skåne. Det var konstigt egentligen, hon kunde inte komma ihåg hur de först hade träffats. Hon kom ihåg att det var de första dagarna i Skåne men hon kunde inte för sitt liv komma ihåg något mer än det. Samma sak gällde för Viktor och Klara. Det gick inte att komma ihåg varför hon först gillat dem eller vad de hade pratat om.
När hon tänkte efter så kunde hon egentligen inte komma ihåg hur hon träffat några av dem kompisar hon hade känt i mer än ett år.
”Linus”, viskade hon och ruskade honom lite lätt, ”Linus, vakna!”
Han gnällde till lite och öppnade långsamt sina fina blåa ögon.
”Vadvilldumig?”
”Kommer du ihåg hur vi träffades?”
”Ja. I Skåne.”, sa han, vände på huvudet och slöt ögonen igen. Hans lugg föll ner över ansiktet och han gjorde inget för fixa det.
”Ja det vet jag. Men minns du hur? Minns du var vi pratade? Vad vi pratade om? Minns du varför du gillade mig?”
Linus öppnade ögonen och vände sig mot henne. Han la huvudet på sned och tycktes fundera. Rynkorna i hans panna fick honom att se ännu snyggare än ut än han var.
”Nej.”, sa han tveksamt, ”Nej, jag kommer inte ihåg. Jag kommer inte ihåg hur jag träffade Viktor och Klara heller.”
”Visst är det konstigt?”, sa Johanna lättat. Hon var glad över att Linus förstod vad hon menade. Fast det gjorde han egentligen alltid. Det var en av dem sakerna som var så bra med Linus. Han förstod alltid vad hon menade.
”Mmm… konstigt.”
”Mmm… Marabou.”
”Åhå. Very funny.”
Med ett skrikande ljud började tåget bromsa in. De var framme i Göteborg. Linus och Johanna samlade ihop sina grejer. Johanna sprang mot dörrarna och stod och väntade på att de skulle öppnas innan tåget ens hade stannat. Linus var strax bakom henne.
”Dem kanske inte är här än.” , sa han.
”Eller så kanske dem är här. Och i så fall vill jag träffa dem så snabbt som möjligt.
”Your the boss.” , sa Linus och slog ut med armarna, som ett tecken på att han gav sig.
Tåget stannade och den lilla dörren öppnades. Linus andades ut. Han hade lite klaustrofobi och det lilla utrymmet dem stod i just nu gillade han inte. Johanna hoppade ner på perrongen och tittade sig ivrigt omkring. Plötsligt fick hon syn på den där basebollkepsen som han alltid bar. Johanna skrek rakt ut, rusade iväg och kastade sig i famnen på Viktor och Klara.
Johanna satt på tåget och kollade ut genom fönstret. Vanlig svensk granskog svischade förbi utanför. Hon vände huvudet bort från fönstret och kollade istället på sätet bredvid sig. Där satt Linus och sov. Hans mun var vidöppen och hans huvud vaggade långsamt i takt till tågets rörelser. Hon hade känt honom i ett och ett halvt år nu. Ett och ett halvt år hade det gått sen den där semestern till Skåne. Det var konstigt egentligen, hon kunde inte komma ihåg hur de först hade träffats. Hon kom ihåg att det var de första dagarna i Skåne men hon kunde inte för sitt liv komma ihåg något mer än det. Samma sak gällde för Viktor och Klara. Det gick inte att komma ihåg varför hon först gillat dem eller vad de hade pratat om.
När hon tänkte efter så kunde hon egentligen inte komma ihåg hur hon träffat några av dem kompisar hon hade känt i mer än ett år.
”Linus”, viskade hon och ruskade honom lite lätt, ”Linus, vakna!”
Han gnällde till lite och öppnade långsamt sina fina blåa ögon.
”Vadvilldumig?”
”Kommer du ihåg hur vi träffades?”
”Ja. I Skåne.”, sa han, vände på huvudet och slöt ögonen igen. Hans lugg föll ner över ansiktet och han gjorde inget för fixa det.
”Ja det vet jag. Men minns du hur? Minns du var vi pratade? Vad vi pratade om? Minns du varför du gillade mig?”
Linus öppnade ögonen och vände sig mot henne. Han la huvudet på sned och tycktes fundera. Rynkorna i hans panna fick honom att se ännu snyggare än ut än han var.
”Nej.”, sa han tveksamt, ”Nej, jag kommer inte ihåg. Jag kommer inte ihåg hur jag träffade Viktor och Klara heller.”
”Visst är det konstigt?”, sa Johanna lättat. Hon var glad över att Linus förstod vad hon menade. Fast det gjorde han egentligen alltid. Det var en av dem sakerna som var så bra med Linus. Han förstod alltid vad hon menade.
”Mmm… konstigt.”
”Mmm… Marabou.”
”Åhå. Very funny.”
Med ett skrikande ljud började tåget bromsa in. De var framme i Göteborg. Linus och Johanna samlade ihop sina grejer. Johanna sprang mot dörrarna och stod och väntade på att de skulle öppnas innan tåget ens hade stannat. Linus var strax bakom henne.
”Dem kanske inte är här än.” , sa han.
”Eller så kanske dem är här. Och i så fall vill jag träffa dem så snabbt som möjligt.
”Your the boss.” , sa Linus och slog ut med armarna, som ett tecken på att han gav sig.
Tåget stannade och den lilla dörren öppnades. Linus andades ut. Han hade lite klaustrofobi och det lilla utrymmet dem stod i just nu gillade han inte. Johanna hoppade ner på perrongen och tittade sig ivrigt omkring. Plötsligt fick hon syn på den där basebollkepsen som han alltid bar. Johanna skrek rakt ut, rusade iväg och kastade sig i famnen på Viktor och Klara.
fredag 26 september 2008
26 september - Skakig som...
Idag hade jag fyra lektioner.
0800 SO - Det var faktiskt inte så mycket so. Vi fyllde i ömdömesblanketter eller "mini-betyg" som jag har bestämt mig för att kalla det. Det är allatid så jäkla svårt att fylla i dem.
0900 NO - God! Det är väldigt svårt att fokusera när man är trött.
1000 Engelska - Jag höll på att dö av nervositet. Det värsta som finns är muntliga redovisnigar.
1110 Franska - Prov. Min dialog hade jättekonstiga utfyllnader. T ex:
L: Oh, regarde. Un elephant volante!!
A: Quoi? Mais C'EST un elephant volante! Et il est rose!
L: Rose et bleu! C'est un elephant rayeé!
A: Mais, regarde! C'est cent verts!
L: Et ils porteent une soucoupe volante!
Översättning:
L: Åh, titta. En flygande elefant!
A:Va? Men... det ÄR en flygande elefant. Och den är rosa.
L.Rosa och blå! Det är en randig elefant!!
A: Men kolla! Det är hundra maskar.
L: Och de bär på ett flygande tefat!!
Förresten kanske jag ska få min mormors gamla Mac. Fett nice!
0800 SO - Det var faktiskt inte så mycket so. Vi fyllde i ömdömesblanketter eller "mini-betyg" som jag har bestämt mig för att kalla det. Det är allatid så jäkla svårt att fylla i dem.
0900 NO - God! Det är väldigt svårt att fokusera när man är trött.
1000 Engelska - Jag höll på att dö av nervositet. Det värsta som finns är muntliga redovisnigar.
1110 Franska - Prov. Min dialog hade jättekonstiga utfyllnader. T ex:
L: Oh, regarde. Un elephant volante!!
A: Quoi? Mais C'EST un elephant volante! Et il est rose!
L: Rose et bleu! C'est un elephant rayeé!
A: Mais, regarde! C'est cent verts!
L: Et ils porteent une soucoupe volante!
Översättning:
L: Åh, titta. En flygande elefant!
A:Va? Men... det ÄR en flygande elefant. Och den är rosa.
L.Rosa och blå! Det är en randig elefant!!
A: Men kolla! Det är hundra maskar.
L: Och de bär på ett flygande tefat!!
Förresten kanske jag ska få min mormors gamla Mac. Fett nice!
lördag 20 september 2008
20 augusti (ett par minuter senare) - kväll
I'm counting the days.
Jävlar i min lilla låda!! 10 dagar och 10 timmar kvar till Grey's Anatomy!!
20 september - kväll
Idag har jag haft två mycket givande konversationer med två trevliga personer. Först sms:ade jag med fredrika om sk. "intensivt gråa ögon." Så jävla snyggt. Grejen var att vi skulle försöka komma på ett bra sätt att beskriva sådana ögon. Vi kom faktiskt på en hel del till slut.
Senare pratade jag med Agnes i telefon om en massa olika saker,bla. att man borde kunna vara helt ärlig om allt till såna kompisar. Det var ett mycket intressant samtal.
Förresten har jag kommit på att Fix You verkligen är en otroligt bra låt. Fast jag har lyssnat på den i 3 år som slutar den aldrig att beröra. Det är det som kännetecknar en riktigt bra låt tror jag. En låt som betyder mycket för en. Man slutar aldrig älska den.
Och sist men inte minst så fick jag en helt, totalt bra idé ikväll. Någon gång borde man gå ut på kvällen, och lägga sig på en filt någonstans och bara kolla på stjärnorna. Nu vet jag inte om alla jag känner skulle uppskatta det, en del kanske bara tycker det skulle vara ett slöseri med tid. Men jag älskar att kolla på stjärnor...
Senare pratade jag med Agnes i telefon om en massa olika saker,bla. att man borde kunna vara helt ärlig om allt till såna kompisar. Det var ett mycket intressant samtal.
Förresten har jag kommit på att Fix You verkligen är en otroligt bra låt. Fast jag har lyssnat på den i 3 år som slutar den aldrig att beröra. Det är det som kännetecknar en riktigt bra låt tror jag. En låt som betyder mycket för en. Man slutar aldrig älska den.
Och sist men inte minst så fick jag en helt, totalt bra idé ikväll. Någon gång borde man gå ut på kvällen, och lägga sig på en filt någonstans och bara kolla på stjärnorna. Nu vet jag inte om alla jag känner skulle uppskatta det, en del kanske bara tycker det skulle vara ett slöseri med tid. Men jag älskar att kolla på stjärnor...
tisdag 9 september 2008
9 september - Dana
26 augusti 2008. Finalen i Dana Cup i Danmark. Hjörring Stadion. Det var helt enkelt magiskt. När jag tänker på det där ögonblicket när domaren blåste eller när vi stod där uppe på podiet och föräldrarna sprutade alkolholfri champagne på oss. Ååh!
lördag 6 september 2008
fortfarande 6 september - Vardagligt och trist
Så känns mitt liv - så känns min blogg. Fastän det första känns något större än det andra.
Varför händer det ingenting?
Samma dagar
ut och in
samma lektioner,
samma vänner,
samma allt
och jag älskar det
och älskar er
don't get me wrong
men det är något,
något som saknas ibland
Lite livsklagande poesi, (quote, Agnes): "Men vad vore en blogg utan klagoinlägg? Jo, INGET!"
Wow! Jag kom på att jag totalt kan använda det jag just skrev i mina framtida bröllopslöften (säger man så på svenska?).
"*Namn*, ända sen jag var liten så har jag vetat att det var någonting som saknades i mitt liv.
Åh, herregud! Fairytale fantasys, anyone? Pathetic.
Varför händer det ingenting?
Samma dagar
ut och in
samma lektioner,
samma vänner,
samma allt
och jag älskar det
och älskar er
don't get me wrong
men det är något,
något som saknas ibland
Lite livsklagande poesi, (quote, Agnes): "Men vad vore en blogg utan klagoinlägg? Jo, INGET!"
Wow! Jag kom på att jag totalt kan använda det jag just skrev i mina framtida bröllopslöften (säger man så på svenska?).
"*Namn*, ända sen jag var liten så har jag vetat att det var någonting som saknades i mitt liv.
Åh, herregud! Fairytale fantasys, anyone? Pathetic.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
